Naturligtvis är det inte så enkelt som att bara tända starka lampor i staden. Platser som upplevs otrygga på grund av mörker blir inte automatiskt tryggare av belysning. Istället gäller det att utforma staden med hjälp av ljuset; koppla samman gator och torg, bygga rum i staden, göra det lätt att hitta. Och att från början ställa frågorna: Hur är platsen tänkt att användas? På vilket vis rör sig människorna där? Av vilken anledning?
DeepDive: Ljus som verktyg för tryggare platser
Vad händer med ett samhälle när gångtunneln under vägen är så mörk att fotgängare väljer att passera vägbanan istället för att ta tunneln? När människor känner sig otrygga i miljöer som är byggda för att göra oss tryggare. Ljus är ett ovärderligt verktyg för att skapa trygga stadsrum. Att kunna se – och vara sedd – är en demokratisk rättighet vi måste vara rädda om.
I arbetet med ljus och trygghet är situationer och platser ofta oerhört komplexa. Att ljussätta en park kräver mer än val av armaturer. För att skapa ett inkluderande samhälle måste vi göra det så bra som möjligt för många och ta många behov i beaktande. Det är också viktigt att materialen gör så liten påverkan på klimatet som möjligt. Dessutom finns det en budget att ta hänsyn till. Det krävs djup och bred kompetens för att möta dessa krav.
Direkt demokrati
En bra utformad miljö är en miljö som tillgodoser människors behov. Därför är det viktigt att ha örat mot marken för att samla in användarperspektivet. I vårt arbete med ljus (och även i andra kompetenser) inkluderar vi användarna av en plats i planerings- och designprocessen. Det betyder att vi går till dem som har bäst kännedom om ett område och frågar ”hur är det att leva, bo och verka här?”. Det är direkt demokrati i sin renaste form som sedan blir underlag för att skapa trygga miljöer.
Det handlar inte om att vi arkitekter ska lämna över ansvaret utan om att vi lär av dem som vet för att kunna göra vårt arbete på bästa sätt. Vi använder oss av etablerade metoder som Trygghetsvandringar eller utvecklar nya metoder för designdialogen. Trygghetsvandringen är en slags inventering av miljön som genomförs tillsammans med boende i ett område. De har bäst kunskap om närmiljön och designförslagen utgår från deras upplevelser.
Involvera användare
Ofta är det rumsliga faktorer och lösningar som diskuteras i det trygghetsskapande arbetet, men utgångspunkten för ljuset utgår från behoven som ljuset i rummet möter och då betonar vi de sociala och identitetsskapande förutsättningarna. Ljuset blir då ett verktyg för människor att påverka sin egen vardag.
Ett exempel på detta är ljuskonsten i tunnlarna på Briljantgatans hållplats i Göteborg där vi utgick från människors erfarenheter och upplevelser av platsen för att tillsammans med en konstnär lösa tunnelns problematiska arkitektur. Tack vare att de som använder tunneln var involverade i processen har de skapat nya och positiva minnen på platsen i ett gemensamt ägande.
Ljuskonst löser problematisk arkitektur i tunneln vid Briljantgatans hållplats. Foto: Samuel Huber
Ljus i tidigt skede
Som ljusspecialister arbetar vi med trygghetsfrågor konkret i belysningsprogram. I planskedet samarbetar vi med planarkitekter och landskapsarkitekter för att föra in belysning i den tidiga planeringen av ett arkitektuppdrag. Engageras ljusexperter tidigt i processen när en plats planeras kan en fördjupad diskussion föras med medborgare, politiker och tjänstemän om vilka metoder som finns tillgängliga för att med hjälp av belysning minska otryggheten.
Tre perspektiv för att skapa trygga stadsrum
Whites ljusspecialister analyserar kopplingen mellan belysning och trygghet utifrån:
- Rumsliga faktorer handlar om hur rummet/platsen upplevs utan dagsljus, hur god överblick det går att få och hur väl jag kan orientera mig.
- Sociala faktorer handlar om i vilken grad rummet/platsen är befolkad. Finns det människor som ser och hör? Går det att avläsa människors ansikten?
- Identitetsskapande faktorer handlar om platsens karaktär. Vad får jag för känsla av att befinna mig på platsen i mörker?