För drygt hundra år sedan invigdes Stockholms första offentliga slakthus i Slakthusområdet. Det var starten på ett sekel av boskapsslakt och livsmedelsproduktion i området, som då låg i stadens absoluta ytterkant. Idag är stadsutvecklingsprojektet en del av Söderstaden och den utvidgade stadskärnan. Fram till 2030 kommer hela området att genomgå en stor förvandling där bostäder, arbetsplatser, handel och service samsas med nya parker och torg, samtidigt som kulturhistoriskt värdefulla byggnader bevaras och utvecklas. Stort fokus ligger på att skapa en ny mat- och kulturdestination som är levande under dygnets alla timmar.
Studio Slaktis visar upp potentialen med cirkulär inredning
Just nu transformeras Slakthusområdet, strax söder om Södermalm i Stockholm, från industriområde till en urban stadsdel som blir stadens nya mötesplats för mat, kultur och upplevelser. Studio Slaktis är en tillfällig lokal, ett rum som visar vad man kan åstadkomma med cirkulär inredning – redan idag.
Med Studio Slaktis har White Arkitekter, tillsammans med Atrium Ljungberg, Rebel Light, Martela, Holmris B8 och Ogeborg, skapat en plats för cirkulär inredning och cirkulära affärsmodeller. I studion demonstreras cirkulära inrednings- och ljuskoncept i praktiken, med återbrukbara möbler, armaturer, produkter och skyltar. Studio Slaktis är inte ”framtidens lösning”, utan ett sätt att visa vad som redan idag finns på marknaden inom cirkulär interiör. Det cirkulära tankesättet innebär samtidigt att studion inte är slutstation för inredningen – allt kommer att fortsätta vidare så att ett kretslopp kan skapas. Idéen bygger på att alla produkter ska ha garantier motsvarande nyproduktion och leverantörerna ansvarar för att produkterna kan cirkulera när de inte längre behövs i studion.
Tanken med projektet är att fortsätta utveckla konceptet cirkulär inredning och fortsätta stärka samarbetet med producenter och leverantörer av möbler och armaturer. Studion kan flytta runt i Slakthusområdet som ett praktiskt exempel på att nya koncept, ny lokal och nya funktioner inte måste betyda nya grejer.
Inredningskonceptet bygger på att lokalens ruffa karaktär har bevarats med tillägg av nya valv och ett djärvt och tydligt koncept för interiören och belysningen.
För att lyckas skapa något nytt, vackert och engagerande när man arbetar med återbrukade eller återanvändbara produkter är behovet av ett genomtänkt koncept större än någonsin och en nyckel till framgång.
Isabel Villar, ljusdesigner på White Arkitekter
– Det är upplevelsen vi är ute efter. Det enda sättet att lyckas är att arbeta mycket närmare varandra, inte bara tvärvetenskapligt utan också i mycket närmare samarbete med användare, tillverkare, leverantörer och byggare, vilket också leder till en mer effektiv process. Det handlar om att optimera resurserna, och det gäller även oss, säger Isabel Villar, ljusdesigner på White Arkitekter.
Vilka utmaningar finns det med cirkulär inredning?
– Hållbarhetsaspekten är en utmaning, när det man har att välja bland är begränsat tvingas man tänka till lite extra kring hur man då använder det som finns tillgängligt på bästa sätt. Men det är också det roligaste med att arbeta cirkulärt, att visa omtanke om våra gemensamma resurser och visa på vilka möjligheter som begränsningen för med sig, säger Annika Grottell, inredningsarkitekt på White Arkitekter.
White Arkitekter har arbetat på likande sätt i tidigare projekt, som exempelvis P.U.S.H, Performance Sk8 Urban Skate House. White har även gjort en tillfällig hubb för företag som ville minska sitt resande och öka sin livsglädje, vilket var ett forskningsprojekt tillsammans med KTH, och ett projekt för Svenska Institutet under modeveckan i Paris 2017, där gränslandet mellan arkitektur och mode utforskades. Tillsammans med det danska textilinnovationsföretaget Kvadrat skapades ett överdimensionerat pärlhalsband som blev en populär mötesplats, samtidigt som det representerade modebranschens resa mot längre kollektionscykler, bättre material och återvinningsbarhet. White utformade även de andra utställningsytorna i Svenska Institutets lokaler, där klädhängarna bestod av återbrukade ledstänger.
Vill du veta mer?
