Hur ser du på EU:s gröna taxonomi?
Jag definierar taxonomin som en tydlig indikator på att finansmarknaden nu har fått upp ögonen för de här frågorna, och att de vill styra kapitalet i en riktning mot klimatomställning och minskade klimatavtryck. Taxonomin är ju ett finansiellt ramverk och ”money talks” – det kan man inte komma ifrån. Jag har därför en förhoppning om att den kommer ge incitament till bolag som i nuläget inte upplever höga krav och förväntningar på hållbarhet från kunder att ändå börja arbeta aktivt med frågorna. Ska kapitalet användas för att finansiera oss som ligger i framkant och driver utvecklingen, och/eller ska det användas för att andra ska kunna göra en förflyttning i rätt riktning? Det tycker jag är en relevant fråga att ställa.
Hur tror du att införandet av taxonomin kommer att påverka dialogen och dynamiken mellan investerare och fastighetsbolag?
Hållbarhetsfrågor är en väldigt god plattform för dialog och för att bygga relationer. Det som händer just nu är att finansmarknaden börjar ställa frågor om sådant de inte är vana vid att fråga om, vilket gör att vi genomgår en gemensam lärandeprocess. Jag upplever inte att det finns någonting ”taggigt” hittills i relationen med investerare i de här frågorna. Det är nog snarare ett trevande och en nyfikenhet. Och en stor portion ödmjukhet inför att det här är något nytt för oss. Det som är svårt i nuläget är att vi bolag rapporterar nyckeltal men investerarna vet inte riktigt vad de får, då det kan vara otydligt hur siffrorna är framräknade. Jag tror inte att det med säkerhet går att säga att någon nyproduktion i Sverige idag uppfyller kraven enligt taxonomin. Här kommer revisorernas roll att vara superviktig, så att vi får samma råd och förhållningsregler kopplat till vad det är som ska rapporteras, hur ska det se ut och vad som är godtagbart och inte. Ett konkret medskick jag vill göra är till FAR, revisorernas branschorganisation, de borde ta på sig ansvaret för att tydliggöra detta. Men andra kringliggande regelverk och stödfunktioner, såsom certifieringssystem vi redan använder oss av, behöver också anpassa sig efter taxonomin och harmonisera med den, om vi inte ska drunkna i all rapportering. Det handlar om allt från översvämningskartläggningar och energieffektivitet till materialvalsfrågor.
Hur förbereder ni som fastighetsbolag er för taxonomins införande?
Att harmonisera med taxonomin är svårt. Det är väldigt detaljstyrt på vissa områden, exempelvis kopplat till ”Do no significant harm”-kriterierna. Andra delar är mer allmängiltiga, där vi måste i stället göra tolkningar för vad som menas, eller vilken nivå det är som är godtagbar. Vi har avsatt resurser för att sätta oss in i förordningen och vad som åligger oss som bolag. Vi inför nya riktlinjer i ramarna för våra upphandlingar, där taxonomikraven kommer att bli tydliga. Vi är med i alla branschdialoger som förs med olika aktörer där exempelvis Fastighetsägarna har tagit ett stort ansvar. Där finns arbetsgrupper som specifikt fokuserar på taxonomifrågorna och flera av de utmaningarna jag nämnt. Jag bedömer att vi som bolag är så redo som vi kan vara, utifrån den tolkning vi har gjort. I år kommer vi att rapportera hur ”alignade” vi är med taxonomin och bedömer att cirka 70 procent av vår verksamhet är det utifrån kunskapsläget idag. På lite längre sikt ser jag en utveckling mot att rapporteringen kommer att ta alltmer tid och resurser i anspråk. Det är inte otänkbart att bolag behöver anställa särskilda ”hållbarhets-controllers” som enbart arbetar med alla nyckeltal kopplade till hållbarhet.
