”Kraven i vårdprojekt triggar kreativiteten”

Varför intresserade du dig för att arbeta med vårdmiljöer?

– Jag är generalist och arbetar mycket i tidiga skeden, när jag fick chansen att vara med i tävlingen om Moorfields Eye Hospital i London tvekade jag aldrig. Gestaltningen kommer att påverka alla som ska använda byggnaden, både patienter och personal, och jag vill bidra till att lyfta den miljön. Som arkitekt vill jag gärna jobba med ovanliga projekt som ställer höga krav, det är både roligare och mer utvecklande. I arbetet med Moorfields har jag lärt mig mycket, till exempel i arbetet med utformningen av det okonventionella atriet som låter människor interagera och navigera genom sjukhuset på nya sätt.

Vad finns det för utrymme för kreativitet och utforskande i ett vårdprojekt?

– En vanlig fördom om vårdarkitektur är att gestaltningen bara är summan av de tekniska och logistiska kraven, att det inte finns något utrymme för utforskande och nytänkande eftersom projekten är så komplexa. Men jag tycker tvärtom att det triggar kreativiteten. Det finns så mycket kunskap och erfarenhet inom White om allt från enskilda vårdmoment till övergripande frågor att det går att ha ett öppet sinne och pröva nya vägar.

Vad är det som gör vårdarkitektur intressant ur ett arkitektperspektiv?

– Att jobba med sjukhus innebär att arbeta i en skala som är nästan unik. Det är en spännande uppgift att skapa en mänsklig miljö som utstrålar både identitet, trygghet och värme i en byggnad av den storleken och på så sätt bli av med känslan av en stor maskin som sådana miljöer brukar ge. En vårdbyggnad måste hitta rätt balans där både patienterna och personalen får en miljö som tillgodoser deras särskilda behov och där de trivs.