”Ibland känns det som science fiction på riktigt”

Varför intresserade du dig för att arbeta med vårdmiljöer?

– Flera i min familj jobbar med vård på olika sätt, redan som barn kom jag in kontakt med olika vårdmiljöer och fick se spännande analysinstrument eller den stora blodkylen på blodcentralen på sjukhuset. Det var fascinerande! Så det var kanske en omedveten slump att jag skulle jobba med just vårdarkitektur. Men framför allt vill jag göra något som är meningsfullt. Alla kommer i kontakt med vården någon gång och det är en demokratisk rättighet att de miljöerna ska hålla hög kvalitet och vara utformade för att passa alla människor. Det handlar faktiskt om att hjälpa människor som är i en svår situation och se till att de möts av en varm och trygg miljö där personalen samtidigt får förutsättningar att göra ett bra arbete.

Hur arbetar ni för att säkerställa att arkitekturen faktiskt blir så bra som möjligt för både patienter och personal?

– På White jobbar vi med evidensbaserad design när vi gestaltar vårdmiljöer för att skapa den bästa möjliga miljön för människors tillfrisknande baserat på de forskningsrön som finns. Flera av oss på White har kopplingar till akademin, jag själv undervisar till exempel om hälsofrämjande miljöer på Chalmers tekniska högskola i Göteborg.  Det handlar såklart också om att själv kunna sätta sig in i de miljöerna vi gestaltar och arbetar med. Vi satsar också våra egna resurser på forskning, som ett projekt jag själv drivit där vi undersökte trä i vårdmiljöer. Det kan vara en balansgång eftersom allting inte går att mäta lika enkelt, men till exempel vet vi att en väl gestaltad miljö inom psykiatrin kan minska mängden tvångsåtgärder på en avdelning.

– Forskningen brukar väcka stort intresse eftersom sjukvården är en kunskapsintensiv verksamhet som är intresserad av nytänkande och innovation. Vi måste också hålla oss uppdaterade om det senaste inom medicinsk forskning för att kunna förstå framtidens behov och kunna skapa miljöer som håller över tid. Ibland känns det som science fiction på riktigt att sitta vid ritbordet och resonera kring om en vårdmiljö till exempel skulle klara av omställningen till framtidens robotkirurgi eller andra vårdmetoder. Det händer så otroligt mycket! Precis som i övriga samhället händer just nu mycket med digitala lösningar – även de kommer behöva sina fysiska rum i framtiden, tror jag.

Vad är det som gör vårdarkitektur intressant ur ett arkitektperspektiv?

– Det är spännande miljöer som ska klara av så många saker. Många av våra vårdprojekt är så stora att det finns utrymme både att utforska många olika arbetsmoment och kunna specialisera sig på det som intresserar en mest. Det ger också möjligheten att få arbeta i flera olika skeden och följa ett projekt från första skiss hela vägen till inflyttning. Det blir ofta superkreativt där vi jobbar tätt ihop med olika specialister och alla är delaktiga i precis allt! Man får också vara nära de personer som skall använda lokalerna. Jag vet att de jag personligen träffar på till exempel en vårdavdelning skall använda rummen vi ritar. Det är roligt men också ett stort ansvar. De skall ju trivas och kunna använda lokalerna på bästa möjliga sätt.

Hur nära kommer du vårdpersonalens verklighet i projekten?

– Vi kommer ofta väldigt nära verksamheten och det händer att vi tar på oss arbetskläder för ett studiebesök på en avdelning. Det finns också tillfällen då de lösningar vi föreslår bokstavligen skissas fram tillsammans med personalen som ska använda dem. Samarbetet med verksamheten är en förutsättning för att slutresultatet ska bli bra och det är väldigt givande för mig som arkitekt att få arbeta så nära brukarna. Det är många perspektiv som ska förenas och det är inte enkelt men det är en riktigt häftig känsla när vi lyckas.