Hur ser du på EU:s gröna taxonomi?
Jag ser på taxonomin som ett första steg att styra kapital utifrån ett regleringsperspektiv. Jag säger första steg då jag menar att det initialt har missats några viktiga delar. Taxonomin fokuserar nu främst på förvaltningsfastigheter och får inte med det stora klimatavtryck som kommer från till exempel nyproduktion och från hela leverantörskedjan. I nuläget premieras nyproduktion och nyproducerade fastigheter. Vissa bolag med ett äldre bestånd, exempelvis i miljonprogramsområden, hamnar väldigt lågt. Här i ligger en paradox för i de flesta fall är det värsta för miljön att knacka ner och bygga nytt. Dessa bolag får helt enkelt arbeta med det befintliga och energieffektivisera så gott det går.
Dessa initiala utmaningar skulle kunna innebära att den större påverkan på finansieringen som är ambitionen med taxonomin, dröjer. Även på sikt tror jag att det kommer vara svårt att jämföra bolagen rakt av utifrån hur väl de linjerar med taxonomin då de har så olika förutsättningar i form av nytt eller gammalt fastighetsbestånd. Bilden kommer att bli skev och lösningen tror jag är att man jämför med bolag som har motsvarande exponering på fastigheter.
Hur skulle du karakterisera intressenters förväntningar på er finansmarknadsaktörers hållbarhetsarbete?
Jag skulle säga att de har ökat enormt bara under de senaste fem åren. Tidigare var hållbarhet lite mer av en hygienfaktor men nu har det blivit ”på riktigt”. Att inte ställa om kommer att kosta i slutändan, fastighetsbolag som inte hänger med riskerar att sitta med näst intill osäljbara fastigheter. Och kraven från ägare och rådgivare på oss fondbolag att investera grönt och erbjuda gröna fonder kommer fortsätta att öka. Möjligen skulle det rådande geopolitiska läget, bland annat med anledning av kriget i Ukraina, kunna göra att frågan hamnar lite längre bak. Men det bedömer jag blir kortvarigt. Jag tror till exempel att vi snart kommer att se att även passivt förvaltade fonder kommer att styras i enlighet med taxonomin.
