Baronbackarna i Örebro

Planen över Baronbackarna har ett mönster av meanderslingor med utåtvända parkeringsgårdar och inåtvända lekgårdar mot en större central park med skolor och förskolor. Också här är husmodern i centrum under detta hemmafruns årtionde när stigande löner gjorde det möjligt för en arbetande att försörja en familj. Från köket hade hon utsikt mot lekgården, oavsett väderstreck.

I tävlingsförslaget beskrivs det på ett tidstypiskt vis som att ”Gården utgör för de boende ett gemensamt uterum. Där leker barnen, där möts de vuxna, där kommer fadern hem från arbetet, där går modern till butiken, där kommer barnen från skolan”.

Baronbackarna var ett viktigt steg i det svenska sociala bostadsbyggandets ambition att avskaffa trångboddheten. En tid när Sverige gick från en av Europas lägsta bostadsstandarder till ett välfärdssamhälle på bara lite mer än ett decennium. Det var också ett innovativt exempel på god arkitektur som bär med sig beprövad kunskap, samtidigt som den söker nya lösningar på nya problem.

För Sidney White handlade arkitektur även om det liv som ska levas i husen. Och kanske viktigast av allt, om att delta i utvecklingen av samhället. De tankarna finns fortfarande med oss, varje dag.