DeepDive: Så ställde Huddinge om från operation till Covid-vård på bara tio dagar

– Projektet utgör en bra referens för betydelsen av att bygga in flexibilitet i våra vårdlokaler. En investering som gav återbäring innan dag ett. Det är också en berättelse om betydelsen av det humanistiska perspektivet när vården utmanas och vikten av att skapa miljöer som stödjer personalen i den tuffa arbetssituation som blir fallet under en pandemi, säger Charlotte Ruben, ansvarig programarkitekt på White.

Den nya byggnaden stod färdig i slutet av 2019 och operationsverksamheten skulle dra igång i mitten av april. Men under de dramatiska dagar då trycket på IVA-platser var som störst togs beslutet att bygga om de splitternya operationssalarna till intensivvårdsplatser istället.

Att salarna redan hade generösa ljusinsläpp, bra ventilation och takhängda försörjningspendlar gav bra förutsättningar att använda dem till andra ändamål. Dessutom var det höga hygienkrav och goda tekniska förutsättningar vad gäller till exempel ventilationssystem som gjorde det möjligt att ställa om OP-salarna till IVA-platser.

– Dagsljus är en av de viktigaste faktorerna för att möjliggöra flexibel användning, säger Caroline Varnauskas, ansvarig arkitekt på White.

Dagsljuset och miljön i O-huset har också haft en positiv effekt på personalens arbetsmiljö. Samtidigt som omställningen till IVA-platser i O-huset pågick byggdes även ett antal uppvakningsplatser vägg i vägg, i den gamla delen av Huddinge Sjukhus, om för intensivvård. I de gamla lokalerna med helt andra rumsliga förutsättningar och utan ljusinsläpp har situationen varit något tyngre för personalen.

– Vi ser en skillnad i personalens upplevelse av de två avdelningarna. Att det finns dagsljus i rummen gör jättestor skillnad. I O-huset som har ett annat rumsligt upplägg går det också att få en paus, lämna patientrummen och kliva ut i en helt annan miljö i korridoren utan att behöva byta om, säger Björn Holmström, Överläkare och Medicinskt ansvarig för O-husprojektet på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.

I O-huset används en konceptlösning som tagits fram i Huddinge där korridoren leder in till ett uppdukningsrum med förråd för material och mediciner som försörjer två operationssalar. I varje sal förbereddes tre IVA-platser vilket gjorde att det gick att övervaka sex patienter från varje uppdukningsrum, en personaleffektiv lösning. Väl ute i korridoren slipper personalen larmen och kan slappna av på ett annat sätt.

I den gamla delen ligger patienterna istället elva stycken i öppna bås i direkt anslutning till korridoren med centralt placerade förråd som bara nås genom samma korridor. Där har personalen istället känt sig instängd, utan möjlighet att kunna byta miljö utan att byta om. Arbetsmiljön är tuffare och ger inte personalen samma möjlighet till återhämtning eller samma överblick över patienterna.

I O-huset finns också en god kontakt med landskapet, rogivande utblickar och möjligheten att gå ut på gården. Med hjälp av konsten och genomtänkta gestaltning signalerar miljön omtanke om de som arbetar i den. Små detaljer som trappan med en handledare i äkta trä gör miljön mindre sjukhuslik utan att ge avkall på hygien och städbarhet.

Idag har operationssalarna i O-huset ställts tillbaka till kirurgiverksamhet. Omställningen gick snabbt och smidigt.

– Det gick ruggigt fort att ställa tillbaka dem, sedan var man så trött att man knappt kunde glädja sig åt de nya lokalerna. Men de har tagits emot väldigt väl, det finns ingenting i designen som upplevs som ett problem och det beror ju på att verksamheten har varit väldigt delaktig i att ta fram lösningarna, säger Björn Holmström.

Att det gick snabbt att ställa tillbaka rummen förvånar inte Björn Holmström, den största bromsfaktorn i omvandlingen till IVA-platser var bristen på medicinteknisk utrustning och personal. Om det funnits lager med utrustning kunde omställningen gått ännu snabbare, nu kom till exempel IVA-sängarna direkt från fabriken i omgångar.

Framgångsfaktorerna som gjorde att byggnaden klarade av omställningen så bra och smidigt är flera:

• Flexibel och generell användning var en grundprincip i projektet.
• Flyttbara takpendlar för försörjning med el och gas till utrustningen i operationssalarna gav stor frihet att möblera rummet efter nya behov och få in fler vårdplatser. Det ger också bättre förutsättningar för operationsverksamheten.
• Operationssalarnas form och storlek var tillräcklig. 60 kvadratmeter är en standard som eftersträvas men som ofta får stryka på foten längs vägen i sjukhusprojekt. I O-huset stod projektet emot och prutade inte på utrymmet.
• Dagsljuset gör arbetsmiljön bättre.
• Uppdukningsrummen med förråd förenklade materialförsörjningen. Intensivvård kräver väldigt mycket material som nu kunde finnas nära till hands.

Birger Sundström som var Skanskas projektchef för O-huset tycker att den stora framgångsfaktorn i projektet var ett gott samarbete och en samsyn kring projektets mål och vision. Det handlar också om att göra rätt avvägningar och prioriteringar för att klara projektets ekonomiska ramar. En förutsättning för att komma i mål i tid och inom budget med gott resultat trots projektets komplexitet.

– Det har varit ett jätteroligt projekt, det är en vacker och funktionell byggnad med fina arkitektoniska kvaliteter, säger Birger Sundström.

Samtidigt understryker han, vet vi inte hur lyckat projektet är förrän om tio år. Hur flexibel byggnaden verkligen är visar sig när verksamheten varit igång under längre tid. För att få projektet i mål inom budget och i tid behövde också viss flexibilitet skalas bort och pengarna läggas där de ger bäst effekt. Till exempel går det inte att bygga ut huset mer på höjden, ett medvetet val där kostnaden inte gick att motivera.

– Vi har haft en bra relation med verksamheten och duktiga arkitekter, entreprenörer och andra konsulter. Alla har haft en förståelse för att budgeten är begränsad och utmanat sig själva för att hitta kostnadseffektiva lösningar och leva upp till kraven inom satt budget, säger Birger Sundström.

Ett gott samarbete och samsyn lyfter även Fredrik Hagel, projektområdeschef på Locum som äger och förvaltar huset.

– Flexibilitet är ett modeord som betyder olika saker för olika personer. Därför samlade vi alla intressenter i ett tidigt skede och formulerade vad flexibilitet betyder i det här projektet. Alla fick säga sitt och det resulterade i ett dokument som vi var överens om och som vi kunde utgå från under processen, säger Fredrik Hagel.

Han är mycket nöjd med resultatet och ser O-huset som ett väldigt framgångsrikt projekt. Projektet har på ett sätt utöver det vanliga fångat förvaltningsfrågorna och sett till att det inte finns några olösta frågor innan överlämningen. Visst finns det fortfarande viss injustering att göra, men i stort är förvaltningssituationen trygg.

– Det är ett lätt hus att sköta, det är inte komplicerat att rengöra eller underhålla. Sedan är det också bra miljöer med färg- och materialval som är lugna och trygga. Färgsättningen gör det också lätt att orientera sig vilket är viktigt i en så stor byggnad. Vi har också lyckats väl med korridorerna, dels är de breda nog att mötas på ett bra sätt utan att saker går sönder, dels har vi fått in ljuset och utblickarna mot parken. Det är helt klart ett väl genomfört projekt, säger Fredrik Hagel.