Så kan bergmassor från tunnelbanebygget skapa nya platser i staden

Utbyggnaden av tunnelbanan som ska påbörjas inom kort är den första genom centrala Stockholm på femtio år. Den blå linjens nya tunnelbanesträckning kommer att förbinda Kungsträdgården med Nacka och gå under Blasieholmen.

För att åstadkomma detta kommer det krävas sprängningar. Blasieholmen är en av de centrala platser där det planeras att tas upp 500 000 ton schaktmassor under de kommande 3–4 åren. I dagsläget är planen att schaktmassorna ska fraktas bort via lastbilar längs med Nybrokajen och Strandvägen och vidare mot Värtahamnen. Vart massorna sedan ska ta vägen är oklart. Under en arbetsvecka innebär det 60–90 lastbilstransporter två tredjedelar av dygnet. Kostnaden uppskattar vi till ca 500 Mkr, med stora mängder direkta koldioxidutsläpp som följd. Konsekvenserna av lastbilstrafiken innefattar också buller, vibrationer, omfattande trafikstörningar för trafikanter, boende, företagare och besökare på Blasieholmen och Strandvägen. Till det kommer en kostsam återställning av kajerna när allt är klart.

Nu finns ett unikt tillfälle att lära av historien. Stockholm har växt fram sedan 1500-talet med nya öar och vattenkanter. Det vi idag betraktar som ursprungligt och naturligt, är i de flesta fall skapat för att fylla varje tids aktuella behov. Stockholms kajer speglar tidigare århundradens lastning och lossning men även bilens prioriterade ställning i den moderna stadens framväxt under 1900-talet. När tunnelbanan byggdes ut under 1960-talet såg den dåvarande stadsträdgårdsmästaren Holger Blom en möjlighet i schaktmassorna och lät konstnärer skulptera ett nytt landskap. Resultatet blev det Stockholm vi känner idag med bland annat den uppskattade Hammarbybacken och Högdalstoppen.

Att se till hela den gestaltade livsmiljön handlar om hur hanteringen av restprodukter från detta storskaliga projekt kan bli en möjlighet i en stad som växer och där allt fler samsas på mindre ytor. Idag behöver invånarna och miljön prioriteras framför trafik i konkurrensen om stadens ytor.

Om bergmassorna ses som en lokal resurs kan en ny holme i anslutning till Blasieholmen skapas, utan transporter, genom att hantera och tvätta massorna direkt på plats. Parkutbudet i innerstan skulle därmed kunna utökas med en ny park som förstärker Blasieholmens kulturmiljö. Utöver rekreation kan utformningen till exempel möjliggöra fiske och ett efterlängtat bad. På detta sätt uppstår en ny målpunkt ut mot Skeppsholmen, i enlighet med vad staden eftersträvar i sina planer för stadsutvecklingen. Blasieholmens kajer kan under och ovan vatten omgestaltas och åter göras tillgängliga utifrån sociala och ekologiska värden, i form av promenadvägar, strandpark, vegetation för vattenrening eller habitat för liv i vatten och på land.

Totalt väntas utbyggnaden av tunnelbanan generera 7 miljoner ton schaktmassor. Blasieholmen är bara en av många upptagningspunkter. Det är många aspekter som behöver utredas för att olika intressen ska tillgodoses på bästa sätt. Samtidigt är möjligheterna stora att utifrån ett helhetsperspektiv, kunskap och kreativitet ta ansvar för den gestaltade livsmiljön och vända problem till stora kvaliteter.

Montage: White arkitekter. Fotograf: Henrik Trygg / Johnér bildbyrå.