Att bostadsbyggandet närmast står still i Stockholm och att krisen är akut presenteras som en nyhet på DI debatt. Men vi som är i branschen, framför allt i tidiga skeden, har sett och påtalat detta under lång tid. Genom alla led i bostadsbyggandet mannar vi ner i branschen.
Byggkrisen är dessutom varken en lokal eller en nationell fråga, den är både. Då håller det inte att som de ansvariga borgarråden i Stockholm, Karin Wanngård och Jan Valeskog, redovisa några egna lokala insatser och sedan peka på regeringen.
Inte heller regeringen och bostadsminister Andreas Carlsson kan skicka frågan vidare med svaret att bostäder är en kommunal angelägenhet. För artikelförfattarna har rätt i att de åtgärder som regeringen hittills har presenterat är otillräckliga. Regeringens ekonomiska stöd till kommunerna för att utreda hur de kan skapa fler villor, underlätta transformation av lokaler till bostäder och höja rotavdraget för dem som har råd att renovera förändrar inte de grundläggande förhållandena på bostadsmarknaden.
Bostadsfrågorna drabbas därför av många svängiga och kortsiktiga lösningar. Men få får sammanhållna och beständiga reformer.
Industrin har under många år önskat sig en blocköverskridande överenskommelse om energifrågorna. Just för att dessa påverkar stora och långsiktiga investeringar. Men minst lika viktigt och kanske ännu långsiktigare är investeringarna i bostäder. 2021 stod bostäder för 21 procent av investeringarna i Sverige. Övriga byggnader stod för 22 procent. Det är betydande delar av svensk BNP. Vid krisen i början av 1900-talet så bottnade investeringarna. Vad gäller antalet påbörjade bostäder är vi på väg mot den nivån. Och det har vi som sagt vetat ett tag. Sverige och framför allt de växande städerna, oavsett region, behöver fler bostäder.
För bostäder och goda levnadsmiljöer är både en grundläggande rättighet för oss som medborgare och en avgörande konkurrensfaktor för Sveriges utveckling. Bostadsbristen är ytterligare ett hinder för Sverige att locka till sig den internationella kompetens vi behöver för att utveckla både näringslivet och offentlig sektor. I kombination med en svag kronkurs som sänker lönerna i internationell jämförelse, blir det en farlig kombination som skapar en risk för kompetensflykt till andra länder.
Trots att vi har bostadsbrist i 180 av 280 kommuner, skär vi i dagsläget ner i alla led i bostadsbyggandet. Internationell arbetskraft kopplad till bostadsbyggandet lämnar redan landet. Studenter redo att kliva in i branschen väljer andra vägar. Kapaciteten går ner inte bara på kort sikt utan på lång sikt. Nedgången i bostadsbranschen förlängs om vi inte kan behålla kompetensen i branschen. När den väl lämnat blir det svårt att rekrytera tillbaka den. Vi bäddar för en underkapacitet som kommer att göra framtidens bostäder ännu dyrare.
Andra länder klarar att möta bostadsbehoven och har inte samma svängiga förhållanden på bostadsmarknaden som Sverige. I Finland går det att få tag på en bostad relativt snabbt. I Tyskland har prisutvecklingen varit betydligt lugnare och jämnare, vilket gjort marknaden mer förutsägbar. I Storbritannien finns nu lösningar med blandade boenden till rimliga priser. Området Gascoigne East, som i grunden är byggt på 60-talet, är nu en central del i arbetet med att vitalisera och förnya stadsdelen Barking i östra London. Den övergripande planen för området syftar till att utveckla nya bostäder med en blandning av upplåtelseformer, privat och delat ägande såväl som hyreslägenheter varav vissa kommer vara subventionerade. Det finns lösningar.
Men då kan vi inte ständigt hänvisa till en svensk modell där vi inte kan genomföra andras reformer. Vår modell funkar uppenbarligen inte längre och behöver tänkas om. Ska vi lösa bostadsfrågan långsiktigt måste därför mogna och modiga partier kliva av några av sina käpphästar. Det kommer nog att göra ont, framför allt när de får kritik av sina egna. Om de käpphästarna är subventioner, marknadshyror i nyproduktion, nya boendeformer som behovsbostäder/social housing, något annat eller alltihop ska nog vara osagt i detta läge.
För Sveriges väl behövs en rejäl och samlad reform av bostadsmarknaden som håller i en handfull mandatperioder.
Alexandra Hagen, vd White Arkitekter
