Att skapa hållbara och hälsosamma boendemiljöer att åldras i

Enligt SCB:s befolkningsframskrivning beräknas antalet invånare över 80 år att vara cirka 800 000 år 2030 – 7,5 procent av befolkningen. Årsrika är en växande och bred grupp med varierande preferenser såväl som ekonomiska, fysiska och psykiska förutsättningar. Hur ska denna stora grupp bo för att upprätthålla autonomi och livskvalitet, så att de också kan vara aktiva och delaktiga i samhället?

Susanne Clase är arkitekt och specialist på boende för äldre på White Arkitekter, bedriver praktiknära forskning samt undervisar på Chalmers Arkitektur. Här svarar Susanne på några av de viktigaste frågorna som rör skapandet av attraktiva och hälsofrämjande boendemiljöer för äldre, med avstamp i boken ”Bra bostäder för seniorer”. I denna denna antologi delar ledande forskare och experter med sig av sin kunskap tillsammans med goda exempel, och Susanne är en av kapitelförfattarna.

Vad är en attraktiv, hållbar och hälsofrämjande boendemiljö för äldre?

Det är först och främst en boendemiljö som ser till de mest basala kriterierna för att upprätthålla autonomi och god hälsa: fysisk aktivitet, sociala kontakter, delaktighet i samhället samt nutrition. Läget är mycket viktigt – närhet till kollektivtrafik, goda mobilitetslösningar, närhet till service och grönområden samt bra topografi är avgörande förutsättningar för att bostäderna ska vara attraktiva och fungera över tid.

Byggnadens entré ska vara trygg och inbjudande med plats för spontana möten inne och ute samt ha bra förvaring för hjälpmedel. Det ska finnas utrymmen för gemensamma aktiviteter av olika slag. Gemensamma funktioner som miljörum och tvättstugor ska vara trivsamma och enkla att använda, utemiljön vara lättillgänglig och ha plats för gemenskap och aktiviteter. Själva lägenheterna ska vara omsorgsfullt utformade med fina grundläggande kvaliteter som utblickar, ljusföring, bra materialval och inte minst god tillgänglighet. Inomhusklimatet behöver också vara bra, då äldre är temperaturkänsliga. Bostäderna genomsyras givetvis av hållbarhet i alla dess former!

Vad är viktigast att ha med sig när man utformar bostäder som bidrar till autonomi och ökad livskvalitet?

Något som är avgörande för att skapa en bostad som främjar självständighet och ger ökad livskvalitet, är en genomtänkt planlösning med bra rumssamband och god förvaring så väl som val av användarvänliga produkter. Kök, sovrum och badrum behöver utformas för att underlätta för autonomi vid funktionsnedsättning och förberedas för välfärdsteknik och förvaring av förbrukningsmaterial. När man utformar bostäder för årsrika behöver man även planera för att hemmet ska kunna fungera som en arbetsplats för personal inom hemtjänst och hemsjukvård. Då är det också bra att tänka på att skapa privata zoner i hemmet för en nära anhörig.

Att skapa förutsättningar för goda dagsljusförhållanden, samt enkel tillgång till utomhusvistelse och grönska genom en balkong eller uteplats, kan förstärka känslan av frihet och välmående. För den som är sängliggande ger låg fönsterbröstning i sovrum och vardagsrum möjlighet till goda utblickar. Omsorgsfullt valda detaljer och material kan också bidra till välbefinnande och trivsel. Studier har visat att exponerat trä i bostaden så väl som kontakt med grönska har en hälsofrämjande effekt!

Hur bygger man för att främja fysisk aktivitet?

Det finns ett väldokumenterat samband mellan fysisk aktivitet och förebyggande av sjukdomar samt upprätthållande av livskvalitet och autonomi. Bostaden, men också den närliggande omgivningen, kan vara en viktig källa till rörelse i vardagen för årsrika. Därför behöver vi bygga in moment i boendemiljön som ger naturliga träningsmöjligheter i det vardagliga livet.

Inuti bostaden kan rundgång, det vill säga möjligheten att röra sig runt mellan olika rum, bidra till en ökad fysisk aktivitet. Att gå i trappor är en mycket bra vardagsmotion, och att placera och utforma trappor så att de är inbjudande att gå i är ett sätt att locka till daglig fysisk aktivitet. Tillgång till ett gemensamt träningsrum eller gym kan också bidra till mer lättillgänglig träning. Utformning av utemiljön med promenadslingor och kanske utegym-redskap och plats för trädgårdsspel och aktiviteter är också viktigt.

Hur kan boendemiljön stödja gemenskap och inkludering?

Ensamhet är ett stort hälsoproblem, särskilt bland årsrika. Därför är det extra viktigt att skapa förutsättningar för gemenskap och inkludering i boendemiljön. Genom att skapa spontana mötesplatser så väl som gemensamma rum för sociala aktiviteter, både inom- och utomhus stärks banden grannar emellan och bidrar till ökad trygghetskänsla.

Även rymliga loftgångar och entrébalkonger kan bli trivsamma platser för umgänge. Genom att medge flexibilitet för användning av rum, och involvera de boende i hur man vill nyttja gemensamma utrymmen, skapar man engagemang och delaktighet. Samutnyttjande av vissa lokaler kan också skapa generationsöverskridande möten, vilket också är hälsofrämjande.