Kulturhistoriska miljöer behöver modiga antikvarier

Kulturmiljö kopplar samman tradition, nutid och framtid. Byggnader, monument och andra strukturer har genom historien använts för att berätta vilka “vi” är – de är uttryck för vår gemensamma förståelse av oss själva. Frågor om förändring, förnyande och bevarande av sådana miljöer väcker därför svåra frågor. Frågor som Jan Perotti ställs inför dagligen.

Vad utgör egentligen ett kulturhistoriskt värde? Vem bestämmer det?

– Kultur skapas gemensamt av människor, över tid, och det är också vi tillsammans som tillskriver saker och platser dess värde. Så fort vi gjort något, exempelvis uppfört en byggnad, börjar en kulturhistorisk berättelse. Det finns alltså ett värde nästan omedelbart, men frågan är i vilken utsträckning. Det finns vedertagna modeller att utgå ifrån som gör antikvariens värdering objektiv. Genom att kartlägga platsens historia får vi en bild av vilken kunskap den kan förmedla – ju mer kunskap, desto högre värde. Som grov tumregel kan man säga att det kulturhistoriska värdet tenderar att öka med ålder, säger Jan Perotti, antikvarie på White Arkitekter.

Samtidigt måste ju gamla och värdefulla byggnader och miljöer anpassas till vår tids krav på funktion. Hur ska det gå till om de kulturhistoriska värdena samtidigt ska tas tillvara?

– Ett kulturhistoriskt skydd används för att objektet ska finnas kvar för framtida generationer. Som antikvarie måste jag peka ut kvaliteter som är viktiga att ta med sig till framtiden och våga slåss för att ha kvar dem när det är möjligt. 

– Ett exempel är Örebro läns museum, ett byggnadsminne från 60-talet, som inte når de krav som ställs på utställningsplatser idag. I det fallet ligger det största värdet i att kunna fortsätta bedriva museiverksamhet för allmänheten, eftersom det var därför byggnaden uppfördes. Då får man göra avkall på andra värden.

Vari ligger Whites styrka när det gäller att arbeta med kulturhistoriskt viktiga miljöer?

– Det finns en enorm variation och styrka i mängden kompetenser vi har innanför våra fyra väggar. Vi antikvarier på White kan jobba nära och hitta synergier med arkitekter, landskapsarkitekter, samhällsplanerare, projektledare och specialister inom hållbarhet och social hållbarhet, vilket skapar oändliga möjligheter för spännande samarbeten i projekt. Det gäller exempelvis i det pågående arbetet med en ny detaljplan för Östra Hagastaden i Stockholm där alla dessa kompetenser samverkat. Eller i projekt med en stor fastighetsägare i Gamla stan där vi har samarbetat för att utveckla och uppdatera fastigheterna.

Hur ser framtiden ut för dig och dina kollegor?

–Det beror på en mängd olika faktorer. Ju mer nytt vi bygger, desto mindre andel av det totala beståndet kommer bestå av gamla byggnader med högt kulturhistoriskt värde och det kommer bli allt viktigare att bevara vissa strukturer. Samtidigt kan man fråga sig hur vi kommer se på det som byggs idag, framöver. I de föreskrifter som finns har man bestämt att allting som är byggt innan 1920 ska betraktas som särskilt värdefullt. Kommer vi att flytta fram gränsen i framtiden? Eller är kvaliteten för dålig i mycket av det som byggts i modern tid? De frågorna kan kanske bidra med värdefulla insikter som kan påverka hur vi bygger och utformar våra städer idag.

– Likaså fascineras jag av förändringen i hur våra städer används. Förut gjorde man allt “inne i stan”. Men vad blir staden om vi köper allt på internet och jobbar hemifrån? Hur platsers och byggnaders kulturhistoriska värde ska förstås och vad som ska bevaras eller inte – det vill säga byggnadsantikvariens uppgift – kommer kanske att förändras radikalt framöver, beroende på hur vi som människor kommer att använda våra fysiska omgivningar.