Hur kan arkitektur motverka exkluderande miljöer? Flickrum är ett internationellt uppmärksammat projekt som utforskar staden utifrån tonåriga flickors perspektiv och villkor. Projektet synliggör frågan om unga tjejers rätt till det offentliga rummet och bidrar med kreativa förslag och lösningar.
Det finns både uttalade och outtalade normer kring vem som vistas i det offentliga rummet. Snedfördelningen har uppmärksammats under en lång tid men fortfarande saknas idéerna, planerna och framför allt de byggda exempel på jämställda och inkluderande miljöer för alla. Projektet Flickrum i det offentliga utforskar hur stadens rum kan utformas så att även flickor känner sig trygga och inkluderade.
Projektgrupp: White, UngaTur, tonåriga flickor från Skarpnäcks ungdomsråd, ungdomsledare från Stockholms stad och Kulturskolan.
Plats: Stockholm
Status: Färdigställt 2017
Priser och utmärkelser: Upplands Väsby kommuns hållbarhetspris, 2018, Angelica Åkerman och Rebecca Rubin tilldelades Årets Arkitekt(hen), 2017.
Bild: Angelica Åkerman, UngaTur
Hur kan vi utforma stadens rum så att flickor känner sig trygga och inkluderade?
Undersökningar visar att flickor inte nyttjar städers publika platser i samma utsträckning som pojkar. Till och med sju års ålder använder barnen offentliga anläggningar, så som lekplatser, lika mycket men efter det händer något. Från åttaårsåldern består brukarna till 80 procent av pojkar och flickor känner sig även betydligt mer osäkra på offentliga platser. En större andel av offentliga bidrag går också till aktiviteter som till största delen används av män/pojkar.
En mer inkluderande process skulle leda till mer jämställda och mångfacetterade stadsmiljöer.
Syftet med Flickrum i det offentliga är att synliggöra och lyfta frågan om unga tjejers rätt till det offentliga rummet och med gemensamma krafter komma med kreativa förslag och lösningar. Ambitionen är att göra en positionsförflyttning i frågan. Projektgruppen bestod av arkitekter och hållbarhetsspecialister från White, teatern UngaTur, tonåriga flickor från Skarpnäcks ungdomsråd och ungdomsledare från Stockholms stad och Kulturskolan. Utgångspunkten var ett konstprojekt; en teaterföreställning där vi följer två tonåriga flickor som dels begränsas av stadsmiljön, dels upplever att miljön öppnar upp för dialog med lokala politiker, stadsplanerare och andra aktörer om flickors perspektiv.
Nästa steg blev att ta dialogen vidare. Under en workshop som White höll i fick ungdomarna programmera om stadsrummet genom att skapa modeller i skala 1:50. Den offentliga plats som gjordes om var känd för dem, dock var det en plats där de sällan vistades. Nu skulle det istället bli en plats för flickor, skapad av flickor. Resultatet visade att deras preferenser handlade om stark färgsättning, karaktäristiska former, gemensamma sittplatser vända mot varandra, väderskydd, att se utan att nödvändigtvis synas, en känsla av intimitet och framför allt att kunna lämna avtryck på sin egen stad.
Läs hela forskningsrapporten här!
Laddar...