DeepDive: Bättre vårdmiljöer när barnen får bestämma

23 Januari, 2021

På White tycker vi att det är självklart att barnen ska få vara med och skapa rummen de själva ska vara i. För ett år sedan blev dessutom Barnkonventionen lag i Sverige vilket ställer nya krav på hur vi arbetar med delaktighet i gestaltningen. Men hur går det till? När Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus i Göteborg skulle byggas till använde vi lek och samtal för att fånga barnens perspektiv och lät deras önskningar vägleda utformningen.

Ombyggnaden av barnsjukhuset har pågått länge och även om arbetet började innan barnkonventionen blev lag i Sverige så fanns den med som en självklar del i processen. Under projektets gång har barnen på sjukhuset och deras anhöriga på olika sätt få vara med att tycka och tänka kring vad som är viktigt för dem. I spontana möten i entrén såväl som dedikerade playshops, en slags workshop med lek som verktyg. Det resulterade bland annat i många teckningar där barnen själva illustrerade hur de ville ha det som prydde huvudentrén under projektets gång.

quote
Lekfullhet är ett viktigt inslag i vår design. Sjukhuset understödjer återhämtning genom lek och positiv distraktion, både inne i byggnaden och utomhus.
Cristiana Caira, ansvarig arkitekt på White

– Å andra sidan är det viktigt att utforma utrymmen även för lugn och hemtrevnad. Att hitta rätt balans mellan dessa typer av utrymmen har varit avgörande under designprocessen, säger Cristiana Caira.

 

Framför allt framgick tydligt att barnen helst av allt ville ha en känsla av att vara hemma och att få känna sig vanliga. Och sådant som vi alla hade kunnat skriva under på som att vilja tillhöra, orka och klara av.

 

Men barn i olika åldrar har förstås olika behov och det som passar en femåring är inte samma sak som en tonåring behöver. Det måste finnas miljöer som passar både de allra minsta barnen och de som nästan är vuxna. Idag har unga dessutom en stor del av sitt umgänge digitalt och kan lika gärna vilja prata med någon i samma situation och samma sjukdomar på andra sidan jorden som med de på samma avdelning. Dels blev de digitala förutsättningarna i vårdrummen väldigt viktiga, dels behövdes också platser dit det går att dra sig undan för att vara ensam med telefonen eller läsplattan.

quote
När det gäller vårdmiljöer för barn och unga är det ovanligt men viktigt att gå så långt som vi har gjort i det här projektet för att ta reda på deras behov.
Susanna von Eyben, ansvarig inredningsarkitekt på Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus i Göteborg

Tillsammans med verksamheten togs barnens idéer och tankar vidare i designprocessen och översattes till ett underlag för gestaltningen. Ett av resultaten blev en anpassning av husets totala färgskala med inslag av nya, gladare kulörer. Varje patients rum har dessutom fått en egen entrékulör som signalerar att det är något eget och tryggt. Varje rum blir unikt och till och med de allra minsta barnen kan hitta sitt rum själva samtidigt som det också underlättar för personalen att hitta rätt. Ett tydligt exempel på att bejaka barnperspektivet gör miljöerna bättre även för vuxna.

 

Det handlar också om att se till att det finns rum för aktiviteter som musik eller socialt häng, där de får känna sig friska och som alla andra. Många bor här i flera månader och det är viktigt att kunna leva ett vardagsliv, lämna de intensiva delarna och till exempel få ge sig ut i den rofyllda ljusgården. Viktigt var att kontrastera mot de klassiska sjukhusmaterialen som rostfritt stål och trots höga hygienkrav hitta sätt att få in trä och en värme. Möblernas snitt ska inte påminna om andra offentliga miljöer, utan ha ett modernare och ungdomligare formspråk.

 

Att välja hälsosamma material har varit väldigt viktigt. Små barn befinner sig mycket på golvet och utforskar gärna alla ytor med händerna eller munnen. Att använda naturmaterial såsom trä och tillsynes små detaljer som att golven i vissa delar är av gummi istället för plast är därför av stor vikt. Material som ger en ombonad känsla och tåls att ta på och vara nära.

 

Samtidigt som sjukhuset är en plats för barn, ungdomar och deras familjer är det också en arbetsplats som ska signalera professionalitet och husera en avancerad verksamhet. Den balansgången illustreras av projektets tre ledord: lekfull, trygg och professionell.

quote
Det får inte bli ett Liseberg, det ska fortfarande vara en förtroendeingivande miljö där världens bästa sjukvård bedrivs. Samtidigt tillför lekfullheten något viktigt till de storskaliga, rationella vårdmiljöerna som gör dem mer mänskliga och ombonade.
Krister Nilsson, ansvarig arkitekt på Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus i Göteborg

En annan utmaning är behovet av flexibilitet som gör det svårt att skräddarsy miljöerna i allt för stor utsträckning. Ett sjukhus är en stor investering som ska kunna användas under väldigt lång tid. Det måste gå att bygga om och byta verksamhet utan stora ingrepp om det skulle behövas i framtiden.

 

Redan vid första mötet, när du kliver av spårvagnen sticker barnsjukhuset ut. Den kulörta fasaden gör det omöjligt att missa vilken verksamhet som gömmer sig bakom fasaden och det hjälper de som ska hit att hitta rätt.

 

– Familjerna som kommer hit är i en utsatt situation, det här är en främmande miljö för dem och därför vill vi avdramatisera situationen med byggnadens uttryck, säger Krister Nilsson.

 

I närheten av huvudentrén finns lekterapins lokaler och den grönskande ljusgården med ett konstverk i form av en sex våningar hög bollbana som väcker nyfikenheten. En lekfull miljö som närmar sig barnen och sätter tonen direkt.

 

I de mer privata delarna där familjerna bor har alla egna rum, vissa med terrasser som kan påminna om små radhusträdgårdar. I varje patientrum kan även två anhöriga övernatta och just familjens närvaro är förstås viktig, det gäller att ta hand om hela familjen. I anhörigrummet finns det ett riktigt kök där det går att laga den mat som barnen är vana vid hemifrån och inte bara värma.

Konsten, där den väldiga bollbanan är ett av fem större verk, spelar stor roll för utformningen och integreras i byggnaden. Med barnperspektivet som ledmotiv inbjuder de alla till lek eller utforskande. Leken är en del i rehabiliteringsprocessen och konsten stimulerar och uppmuntrar till tillfrisknande, den är inte bara dekorativ.

 

Ett annat av verken är en stor tavla med ett motiv som är uppbyggt av mindre figurer. Varje figur är unik och återfinns vid patientrummen vilket skapar identitet, tillhörighet och igenkänning. I början av vistelsen kanske barnet inte orkar röra sig utanför sitt eget rum. När barnet mår bättre och kan lämna rummet och gå till den stora bilden i entrén hittar de just sin figur där. Genom att stimulera barnet, locka till rörelse och utforskande blir konstverket också ett sätt att uppmuntra tillfrisknandet.

 

– På samma sätt arbetar vi på flera ställen. Till exempel i biblioteket där vi har nischer och fönster på olika nivåer i rummet. Det stimulerar till rörelse och när barnen märker att de klarar att ta sig till nya ställen dit de inte orkat klättra förut så blir det en naturlig bekräftelse på tillfrisknandet och ger dem känslan av att klara av, säger Susanna von Eyben, ansvarig inredningsarkitekt på White.

Monika Johansson är kvalitetssamordnare på Västra Götalandsregionen och har varit med i projektet som processledare hela vägen från de första stegen för tio år sedan. Hon är mycket nöjd med slutresultatet.

 

– Det är helt fantastiskt! När jag jämför med andra byggda exempel i Sverige och Europa så är det här en enastående miljö. Och det har tagits emot mycket väl av personalen i verksamheterna. Miljön är verkligen läkande för barnen och de anhöriga men också stimulerande för personalen, säger Monika Johansson.

 

Hon lovordar samarbetet i projektgruppen och arkitekterna på White. Hon lyfter särskilt det visionsdokument som sattes tidigt i processen som en av nycklarna till framgång. Där kom alla i projektet tillsammans med personalen överens om vad som var viktigt i den nya byggnaden. Värdeord som hållits levande hela vägen och som gestaltningen utvärderats mot för att säkerställa att alla aspekter kom med.

 

Genom hela projektet har gruppen också haft med sig barnkonventionen, forskningen och NOBABS standarder, NOBAB är en ideell förening som arbetar för barns och ungas rättigheter och behov inom hälso- och sjukvård som bland annat samlar kunskap i ämnet. Men viktigast är förstås att barn, anhöriga och personal har engagerats och bjudits in i skapandeprocessen.

 

– Vi jobbar alltid med hela nätverket kring barnet, en trygg förälder ger ett tryggt barn, säger Monika Johansson.

 

Det märks på flera sätt i byggnaden, men kanske tydligast i patientrummen och i köket.

 

– Tillgången till ett riktigt kök där närstående kan laga den mat som barnen är vana vid hemifrån är en sådan detalj där det går att göra det där lilla extra för barnet, som ofta är mycket påverkat av sjukdom och behöver tryggheten och känslan av en hemlikmiljö, fortsätter hon.

 

En annan förändring är övergången från en centralt belägen expedition till flera teamstationer som ligger närmare patientrummen. På så sätt blir personalen mer synlig ute i vården och rör sig närmare både barnen och deras närstående. Det sänker tröskeln för kontakt och stärker deras delaktighet.

 

Nu återstår bara detaljer innan verksamheten kan flytta in och det som började som en dröm för tio år sedan är verklighet.

 

– Jag tycker att miljön utstrålar; att här finns det barn och ungdomar, här finns det lekfullhet men också professionalism och här har vi sett till helheten kring barnet. Inte bara det lilla barnet eller tonåringen utan syskon, föräldrar och hela nätverket runt om, säger Monika Johansson.

Ansvariga arkitekter: Krister Nilsson och Cristiana Caira
Ansvarig inredningsarkitekt: Susanna von Eyben

English
Svenska