Deep Dive: Så kan vi skapa funktionella, trygga och inkluderande omklädningsrum

Omklädningsrummet är en central plats inom idrotten. En plats som är förknippad med glädje och gemenskap för många, men ångest och olust för andra. Idag rör vi på oss mindre än någonsin och för att vända den trenden behöver vi tänka nytt kring den plats där första mötet med aktiviteten ofta sker – i omklädningsrummet.

– Vi ser i de flesta fall att fokus i utformningen av anläggningar helt har legat på aktivitetsytan där vi tänker oss att den primära aktiviteten ska äga rum – fotbollsplanen för fotboll, vandringsleden för vandring, gymutrustningen för styrketräning. Ofta glömmer vi bort eller lägger mindre fokus på de stödjande funktionerna runt omkring. Den här rapporten framhåller tydligt vikten av dessa stödjande miljöer, som till exempel omklädningsrummet, och hur de påverkar upplevelsen och tryggheten för de som använder anläggningen, säger Daniel Glimvert, verksamhetssamordnare, Center för idrotts- och friluftsanläggningar.

I många anläggningar nyttjas omklädningsrummen betydligt mindre än vad som var tänkt och när till exempel skolans miljöer bedöms ur ett trygghetsperspektiv hamnar ofta omklädningsrummen högt på otrygghetsskalan. Många frågeställningar återkommer, såsom hur kön, religion, kultur, kroppsideal och nakenhet kan påverka upplevelsen av och viljan att byta om.

– Tydligt är att viljan och i vissa fall behovet att byta om har minskat de senaste åren. De traditionella lösningarna som vi ser i många omklädningsrum bygger på normer som inte tar hänsyn till individen, olika identiteter och behov vilket gör att många inte känner sig välkomna. Samhället har förändrats, men inte omklädningsrummens utformning, säger Niklas Singstedt, rapportförfattare och arkitekt på White Arkitekter.

Till det finns ekonomiska aspekter. Omklädningsrum är kostsamma att bygga på grund av installationer, tätskikt och ytskiktsmaterial som måste tåla hårt slitage. Pengar som läggs på något som i många fall står ganska tomt. Vi ser också många omklädningsrum som byggs där väldigt lite läggs på utformningen och på upplevelsen.

– Utformningen spelar en avgörande roll för upplevelsen av rummet och situationen. Den bidrar också till stämningen och kulturen. Många exempel finns på hur en miljö som upplevs som genomtänkt och omhändertagen gör att besökaren känner sig sedd och därmed behandlar miljön med större respekt, med bland annat mindre skadegörelse och stök som följd, säger Niklas Singstedt.

I rapporten lyfts olika aspekter och det börjar redan i entrén, utanför omklädningsrummet. Tydlighet, valmöjlighet och trygghet bör vara ledord i gestaltningen av entrén. Vad man ser och upplever på vägen fram till omklädningsrummet påverkar upplevelsen av hela situationen. En tydlig planlösning och skyltning gör att missförstånd och osäkerhet minskar och den upplevda tryggheten ökar. Man ska också kunna välja omklädningsplats utan att känna sig utpekad eller vara den som sticker ut, så att omklädningsrummet blir en plats som fler vågar använda.

Här lyfts goda exempel och argument för ej könskodade omklädningsrum som en lösning för att inte någon skall behöva känna att man hamnar fel. Det är något som vi ser exempel på i Sverige idag och de bygger då på att själva ombytet, det privata, sker i bås, med eller utan dusch. Fördelarna med det är många, lärare eller tränare kan följa med sin grupp eller klass in i omklädningsrummen även om man är av annat kön. Likaså när någon behöver en medhjälpare i omklädningssituationen. Bås gör också att de som inte känner sig bekväma med att visa sig avklädda inför andra, oavsett kön, får en tryggare upplevelse.

Omklädning kan också vara en social företeelse, och inte bara vara en funktion. Det ska finnas plats för umgänge för de som vill. Det ökar lusten att vara där, och med det följer ett engagemang i att hålla rummet rent och snyggt. Låt träningen eller klassen börja (eller avslutas) redan i omklädningsrummet, underskatta inte mötena före och efter utan gör dom möjliga genom en för ändamålet lämplig gestaltning av rummet. I många idrotter är för- och eftersnack en given del av aktiviteten. Det handlar också om att göra plats för relevanta praktiska moment.

Att duscha efteråt ses fortfarande som en självklarhet för en del, men inte för alla. Och det måste kanske inte ske i en gemensam dusch. I stället förespråkas att ge plats för avskilda duschmöjligheter, i bås. Och gärna också enklare sätt att tvätta av sig på, till exempel i ett handfat när ansträngningen varit enklare. Lärdomarna från arbetet med rapporten Trygga, inkluderande och mångfunktionella omklädningsrum håller Niklas Singstedt och White Arkitekter just nu på med att omsätta i praktiken i projekt runt om i landet. En hel del av slutsatserna är enkla att genomföra, andra kommer kräva en del nytänkande i beställarledet.

Framförallt är det tankarna om de könsneutrala omklädningsrumen som kräver lite mod att genomföra, även om fördelarna är många enligt Niklas. Och det går också att börja stegvis, att göra några av omklädningsrummen med bås och utan könskodning. Så gör man i den nya idrottshallen intill Maserhallen i Borlänge som White nu snart har lagt sista handen på och som närmar sig byggstart. Det blir ett test som kan utvärderas, och förhoppningsvis implementeras i fler ny eller ombyggnationer.

Läs hela rapporten här.